Så var vi färdiga med förberedelserna inför morgondagen, nervositeten börjar nog komma krypande. Spännande, spännande och roligt kommer det bli, bara jag inte glömmer bort vad skall säga.. Formen kunde vara en aning bättre, vet inte om jag bara är så grymt stel efter gårdagens rörelsepass eller om jag håller på att få samma åkomma som brukar drabba mig en gång om året, känner nämligen igen dendär smärtan i fotlederna. Det vore ju inte en så lämplig tidpunkt, minns en morgon när jag inte för något i världen kunde resa mig ur sängen, vi som skall på kurs till vasa, hoppas inte Pia blir tvungen att lyfta upp mig på morgonen, får se får se, kanske bara kroppen som spelar en ett spratt.